Vet inte varför men har nu i flera dagar gått runt och längtat efter den dag jag kan flytta hemmifrån. För jaa.. det börjar väl närma sig det steget nu. Jag längtar efter det faktum att JAG får bestämma allt från hur saker ska placeras i kylen till hur allt ska vara inrett! ^^
Jag jag jag, jaa.. jag är lite egoistisk men jag blir lite sur när mamma har så dålig sortering i kylen och skafferiet, jag vill ha "ordning och reda, pengar på fredag" som Alfon Åbergs pappa skulle ha sakt!
Nee usch, GE MIG EN EGEN LÄGENHET!

---

Åter till verkligenheten
Skolan är en tradgedi, åkte till skolan för att ha min enda lilla lektion idag och möttes av två klasskamrater och ingen lärare. Fint Pajen -.-
Som tur är så finns det andra idrottslärare som lät oss vara med med dom, eller vi och vi.. JAG! x)
Lite hurtigt av mig att stanna trotts att jag kunde åka hem eller hur ? ;)
Det var bara så att jag kännde verkligen för styrketräning så så fick det bli!

Sen åkte jag hem och har nu legat försjunken än en gång i Twiights magiska värld <3
Som jag sakt så många gånger förut, kan man annat än att bli förälskad? <3


"Something you said to Jessica . . well, it's bothers me." He refused to be distracted. His voice was husky, and he ganced up from under his lashes with troubled eyes.
"Im not suprised you heard something you didn't like. You know what they say about eavesdroppers," I reminded him.
"I warned you I would be listening."
"And I warned you that you didn't want to know everything I was thinking."
"You did," he agreed, but his voice was still rough. "You aren't precisely right though. I do want to know what you're thinking - everything.  I just wish. . that you wouldn't be thinking some things.
I scowled. "That's quite a distinction."
"But that's not really the point at the moment."
"Then what is?" We were inclined toward each other across the table now. He had his large white hands folded under his chin; I leaned forward, my right hand cupped around my neck. I had to remind myself that we were in a crowded lunchroom, with probably many curious eyes on us. It was to easy to get wrapped up in our own private, tense little bubble.

"Do you truly belive that you care more for me that I do for you?






En halv sida ur 10:nde kapitlet!
Om du inte läst boken, LÄS! :)